Småföretagarbloggen
Arbetsmarknad

Arbetsförmedlingens framtid

Igår var jag på ett seminarium där Edward Hamilton, arbetsmarknadspolitiskt expert på Svenskt näringsliv, sammanfattade en rad rapporter som Svenskt näringsliv släppt de senaste åren. Slutrapport som heter “Bortom Arbetsförmedlingen”.

I seminariet deltog bland annat statssekreterare Irene Wennemo (s) som arbetar åt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (s) och Christian Holm Barenfeld (m) samt flera andra initierade personer som länge följt den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Seminariets tre frågeställningar:

  • Sverige ur ett nulägesperspektiv? Flera rapporter pekar på samma sak; att Arbetsförmedlingen är svårstyrd, gammalmodig, ineffektiv, har lågt förtroende, har en dålig arbetsmiljö, lämnar tillbaka pengar som borde förbrukats, har dålig kvalitetskontroll etc. Dessutom har det vuxit fram flera parallella system för att hantera de problem som AF inte hanterar – som kommunala initiativ, Folkhögskola, ESF-projekt m.m. Det i sin tur skapar inlåsningseffekter och genererar kontraproduktiva system som inte sällan motverkar varandras effektivitet.
  • Sverige ur ett internationellt perspektiv? Tidigare kunde vi vara stolta över den svenska arbetsmarknadspolitiken, men numera tycks vi vara sämst ur flera perspektiv, inte minst i att underlätta rörligheten och kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden. Framgångsrika exempel och modeller från Australien, Nederländerna, UK och Tyskland presenterades.
  • Vad kan man lära av det som funkar bra? Här lyfte man fram goda exempel från olika länder och modeller och tesen var ”Vi ska inte ta ett annat lands modell, vi ska ta det bästa från olika modeller”. Koncernvd från det internationellt framgångsrika företaget Ingeus delade frikostigt med sig av sina reflektioner från olika länders system och han var rätt kritisk till det politiskt svajiga system som vi har i Sverige.

Äntligen konsensus

Jag har lyssnat på många debatter och seminarier som rör Arbetsförmedlingen, men detta var första gången jag hörde konsensus från olika håll. I den mediala debatten är valrörelsen igång och det låter som om man står långt ifrån varandra, men det verkar faktiskt finnas en riktlinje som olika parter kan enas kring.

Det verkar till och med finns en ambition om blocköverskridande långsiktiga lösningar på frågan – det är i alla fall min känsla efter att ha lyssnat på politiker från både S och M. Det är i alla fall ett annat tonläge i samtalen nu mot var det var för ett år sedan….

Sammanfattningsvis

Svenskt näringsliv har under åren lanserat flera rapporter och nu kom även konkreta förslag på hur man skulle kunna rigga ett nytt system, något som uppskattades av flera som deltog i seminariet. De konkreta förslagen innehöll framförallt följande fyra punkter:

  1. Stärk myndighetsutövningen. Stryk “matchning” från myndighetens instruktioner och låt andra aktörer ta över det uppdraget. Låt myndigheten fokusera på det som endast en myndighet kan göra som kontroll och uppföljning. Myndigheten måste också bli mindre, den är för stor idag.
  2. Resultaten ska förbättras. Effekterna på satsade kronor måste mätas. Ett system som ”Stöd och matchning” och dess rating-system är föredömligt. Det är också lätt att mäta vad vi får för effekt av skattemedlen.
  3. Renodla programinsatser. Färre projekt/insatser/aktiviteter m.m. och större fokus på individens behov. Idag är programfloran så stor att den är oöverskådlig. Det måste finnas en princip som göra att programfloran inte får svämma över t.ex. ett nytt program som initieras måste generera två program som tas bort.
  4. Stärk transparensen. Synliggör AF- kontorens effektivitet (här lanserar man en rating på kontoren på hemsidan som vi alla kan följa) och inför benchmarking så att AF-kontoren kan sträva efter att bli bättre.

Vad händer efter valet?

Efter seminariet är jag övertygad om att vi kommer se en blocköverskridande lösning efter valet, en modell som ger Sverige bättre förutsättningar att hantera utmaningarna på arbetsmarknaden.

Jag är också övertygad om att förändringen kommer att komma snabbt – eftersom politikerna erkände att stora reformer skapar kaos på kort tid och det tar 1-2 år innan det nya börjar ge frukt. Mao kommer en ny regering vilja ha förändringen överstökad i god tid innan valet. Vi får hoppas att “kaoset” inte kommer samtidigt med nästa lågkonjunktur…

 

 

Artikel skriven av:

Maria Mattsson Mähl

Har varit vd i snart 20 år. Första VD-jobbet var i IT-branschen i slutet på 90-talet. De senaste 10 åren har jag jobbat med utbildning och matchning. För 5 år sedan startade vi AlphaCE som finns på drygt 50 orter i Sverige. Drömmen är att bli en internationell aktör.