Småföretagarbloggen
Arbetsmarknad

Dags att sluta tramsa

Jag har varit med länge nu. Ministrar och generaldirektörer har avlöst varandra under åren, men många nyckelpersoner finns kvar – inte minst bland oss ute i fält, det vill säga bland oss som möter nyanlända, uppsagda och långtidsarbetslösa. Därför är det provocerande att ledande personer pratar om branschen som “omogen”. Det stämmer inte. Endast en okunnig person uttalar sig på det sättet.

Lågkonjunkturen härdade oss

När Alliansen fick makten 2006 fanns ambitioner om att reformera arbetsmarknadspolitiken. De plockade in en modell från Australien, som ett billigare alternativ till klassiska AMS-utbildningar. Strax innan Arbetsförmedlingen lanserade de berömda jobbcoacherna 2009 rullade dessvärre lågkonjunkturen in över landet. Jag var då nytillträdd vd för ett av Lernias dotterbolag som jobbade med just omställning och jobbcoaching.

Det var KAOS i Sverige. Kroppspulsådern på ekonomin hade gått sönder och vi förväntades dela ut “plåster”… Hur skulle vi kunna hitta jobb  när hela näringslivet stod still? Som vi slet… Vi åkte land och rike runt. Vi tröstade fackpampar som grät när TV-kamerorna slocknade. Vi pratade näringslivspolitik med kommunalråden som behövde hjälp att hitta nya arbetstillfällen till den lilla bruksorten. Vi letade branscher som hade omvänd konjunkturcykel. Och vi gjorde vårt yttersta för att inspirera människor att våga byta bransch och börja studera.

Sedan hade vi mediadreven

Mitt i allt kaos på arbetsmarknaden hade vi dessutom alla skandaler – vissa aktörer i branschen ägnade sig åt mutor eller hittade jobb med hjälp av kristallkulor. En av de större aktörerna gick i konkurs och vi andra förväntades reda upp situationen. Det gick så långt att politikerna övervägde att lagstifta kring kriterier för att få “vara jobbcoach”.

Branschen mobiliserade

Då tog vi i branschen ett rejält grepp om situationen. Vi skapade en branschförening och försökte hitta gemensamma linjer. Vi fanns representerade i alla möjliga delar av Svenskt näringsliv och nu formera oss inom Bemanningsföretagen, där de flesta finns idag. Dessutom skapade vi en auktorisation. Det var många och långa möten innan vi enades om de riktlinjer som används än idag.

När vi äntligen hade lyckats hantera den kulmen (och bildat omställningsgruppen) kom politikerna på en ny idé – etableringslotsar.

Oj, vad arga vi var i branschen! Grundidén var bra – att en nyanländ skulle få en lots som guidade hen genom det svenska systemet. Däremot var politikerna övertygade om att “marknaden skulle lösa det mesta” och ställde därför inte några krav på kvalifikationer eller kompetenser på dem som ansökte om att bli etableringslots. Vi försökte förklara att vi skulle se kristallkulor, mutor och allt annat som vi sett under 2009. Politiker och tjänstemän lyssnade inte.

Resultatet blev precis det vi i branschen förutspådde. Kvällstidningarna måste ha sålt många tidningar på alla löp kring etableringslotsarna. Det var inte kul att jobba i branschen och det var inte kul att behöva säga “vad var det vi sa…

En mogen bransch

Branschen är idag ett tajt team. Vi hanterade lågkonjunkturen 2008-2009, ungdomsarbetslösheten 2012-2014 (den har många glömt) och flyktingströmmen 2015. Vi krigar när det är anbudsdags, men sedan hjälps vi åt. Den som vinner ett anbud får hjälp att hitta både lokaler och personal. Den som förlorar får stöd och pepp från övriga. Vi vet alla hur tufft det kan vara när det blåser hårda vindar.

Att besöka ett bransch-event är att träffa gamla vänner. Det gamla Lernia har varit plantskola för många av oss chefer, lärare och handledare. Academedias börsintroduktion har gett oss ökad kunskap om transparens och nyckeltal. AlphaCE har förmodligen varit drivande i att skapa jobbfokus i branschen genom vårt envisa sätt mäta antal deltagare i jobb varje vecka. Ingeus (som valt att lämna landet) gav oss ökad inblick i de internationella metoderna. Listan kan göras lång. Vi är bra på olika saker och vi har respekt inför varandras kompetens.

Merparten av oss delar samma värderingar och brinner för att göra Sverige bättre. Tillsammans med handläggare på Arbetsförmedlingen sliter vi hårt varje dag för att underlätta för arbetsgivare att hitta kompetens och hjälpa arbetssökande att hitta jobb. Många av oss älskar branschen och det vi gör. Vi har ett gott samarbete och vi är oftast förvånande ense. Jag är faktiskt både stolt och glad över flera av mina konkurrenter. Duktiga konkurrenter är det bästa man kan ha! Det driver utvecklingen och att utvecklas är positivt för alla – inte minst de arbetssökande som får hjälp.

Dags att sluta tramsa!

Den senaste tiden har jag hört devisen “Branschen är omogen!” från ledande personer. Det är trams! Men det är inte lätt att vara vuxen när politikerna beter sig som bråkiga barnungar i en sandlåda eller “tävlar om vem som kan hitta på den “fiffigaste” modellen för att leverera sånt som vi är experter på. Eller när tjänstemän upphandlar insatser som om de inte klarat av grundskolans matematik. Hur ska man annars tolka deras envisa sätt att upphandla på prisnivåer som inte ens täcker lärarlönerna?

Arbetsmarknadspolitik är för viktig för att tramsas bort. Det är inte privata aktörer mot Arbetsförmedlingen – inte ute i fält i alla fall. Vi vet att vi behöver varandra. En myndighet skapar stabilitet, medan vi kompletterande aktörer kan stå för snabbhet, flexibilitet och nischade insatser.

Just nu råder högkonjunktur, men vis av erfarenhet vet jag att skiftningar sker snabbt. Då måste vi stå enade. Sveriges ekonomi och arbetsmarknad är för viktig för att tramsas bort. Nu hoppas jag att branschen sluter upp – både privata och offentliga aktörer – för det är dags att kroka arm.

Nu får det vara slut på tramset.

Artikel skriven av:

Maria Mattsson Mähl

Har varit vd i snart 20 år. Första VD-jobbet var i IT-branschen i slutet på 90-talet. De senaste 10 åren har jag jobbat med utbildning och matchning. För 5 år sedan startade vi AlphaCE som finns på drygt 50 orter i Sverige. Drömmen är att bli en internationell aktör.