Småföretagarbloggen
Arbetsmarknad

Dags att uppgradera svensk arbetsmarknadspolitik

Den här valrörelsen har varit märklig. På något sätt har arbetsmarknadsfrågor och integration hamnat överst på agendan. Jag springer från den ena eventet till det andra för att ge min syn på läget. Däremellan försöker jag hantera journalister och politiker som vill ha input från verkligheten.

I samhällets tjänst

Jag är ingen politiker. Däremot är jag välfärdsentreprenör och tillsammans med mina kollegor försöker vi lösa samhällets utmaningar. Jag har ingen politisk hemvist (även om jag startade SSU i Gottsunda som 12-åring och representerade Fp i Landstinget under en mandatperiod). Jag brukar istället säga att jag är “fältsoldat i arbetsmarknadens tjänst” och jobbar på uppdrag åt den eller de politiker som bestämmer. Jag har alltså ingen politisk åsikt, men jag kan konstatera en sak – det är dags att uppgradera svensk arbetsmarknadspolitik.

Den nya arbetsmarknaden

Den svenska modellen har varit framgångsrik under större delen av 1900-talet. När konjunkturen tvingade bruket på orten att permittera personal passade samhället på att uppgradera deras kompetens med hjälp av klassisk arbetsmarknadsutbildning. Det har varit en framgångsrik modell, som fungerade väl när de allra flesta jobbade hela sin karriär hos en och samma arbetsgivare. Men vad händer när allt fler hantverkare och industriarbetare är egenföretagare? Och hur ska vi kunna utbilda till morgondagens yrke när vi inte ens vet vilka de är?

Att se möjligheterna

Integrationen är inte ett problem. Det är en möjlighet. Mångfald skapar kreativitet och tillväxt. Sverige behöver dessutom personer som är beredda att ta nattskiftet på städfirman eller grovjobbet på byggföretaget. Det finns gott om sådana jobb just nu. Jobb som “vanliga svenskar” faktiskt inte vill ha…

Arbetsmarknaden skriker efter kompetens som lastbilschaufförer, svetsare eller skogsarbetare. Det är yrken som vi snabbt hade kunnat “fylla på” med klassisk arbetsmarknadsutbildning. Men istället har volymerna minskat dramatiskt och vi utbildningsleverantörer står med tomma lokaler på många håll i landet.

LO borde vara vansinniga

Vi klarar alltså inte ens av att hantera vår beprövade “gamla modell” i en blomstrande högkonjunktur. Istället verkar både politiker och myndigheter tävla om kreativa upplägg och lokala projekt, som istället för att göra nytta skapat snubbeltrådar för viktiga bristyrken. Svenskt näringsliv har flaggat för problematiken länge, men att inte LO har gått i taket tycker jag är märkligt. Det är ju deras medlemmar (eller potentiella medlemmar) som drabbas.

Frustation är stor ute i landet

Vår arbetsmarknadspolitik har inte hängt med i utvecklingen. Vi är riggade för en svunnen tid där arbetsmarknaden var förutsägbar. Skyddsnät, arbetsrätt och utbildningssystemen bygger på att det finns “en” stor arbetsgivare – inte en mångfald av massor av små och medelstora företag.

Jag har full förståelse för den oro som finns ute i landet. Vanliga människor i Lessebo, Ockelbo eller Kungsör vill inte ha en extratjänst. De vill ha en utbildning som leder till jobb. Medarbetare som sett neddragningar på sin arbetsplats vet att anställningstrygghet inte är detsamma som antalet anställningsår. De vet att deras kompetens är det som avgör deras chanserna på arbetsmarknaden.

Jag hoppas verkligen att politikerna lägger blockpolitiken åt sidan efter valet och hittar en kraft att uppgradera den svenska modellen. Vi måste skapa förutsättningar för ett livslångt lärande och en kompetensförsörjning som borgar för att både arbetsgivare och arbetstagare kan känna sig trygga. Annars riskerar vi att slå ut de allra svagaste.

För en sak är säker – de starkaste med mest resurser klarar sig alltid.

Artikel skriven av:

Maria Mattsson Mähl

Har varit vd i snart 20 år. Första VD-jobbet var i IT-branschen i slutet på 90-talet. De senaste 10 åren har jag jobbat med utbildning och matchning. För 5 år sedan startade vi AlphaCE som finns på drygt 50 orter i Sverige. Drömmen är att bli en internationell aktör.