Småföretagarbloggen
Ekonomi

Europe first – en orolig rant om den ökade protektionismen

Om du någon gång har varit på ett EU-möte där organisationer eller andra beslutsfattare samlas så kan du säkert för din inre bild se ett 40-tal gubbar och några tanter sittandes i U-formation. Träpaneler på väggarna och heltäckningsmatta på golvet. Allas namn och titlar finns på skyltar och om du nu är utan fördomar och mot förmodan inte kan lista ut vilket land delegaten härstammar på så är det förstås också nedplitat. (Tro mig det är förvånansvärt lättgissat) Allas flaggor finns på plats i ett hörn, för att stora flaggor just är som snyggast när de understundom möjligen kan få en pust av ett hårt arbetande ventilationssystem.  I pauserna samlas energi vid kaffebordet där kaffets styrka varierar kraftigt. Socker i form av lokala versioner av wienerbröd kompletterar. Och ingen ser bra ut i gråvitt lysrörsljus.

Det är ceremonitungt, långsamt och samtidigt som det finns en hel del regler för samtalen så fattas ändå alltför många beslut bilateralt på kafferasten. Det är inte speciellt roligt, snarare allvarligt, men samtidigt också viktigt.

Företagarnas egen europeiska samarbetsorganisation UEAPME, som just nu träffas i Sofia, Bulgarien är inte något undantag. Ofta är det samma saker som diskuteras och även om omvärlden förändras snabbt så lunkar EU:s kringorganisationer långsamt. Kanske inte så konstigt när det finns många viljor.  Men  just idag är det nya klockor som   klämtar. Med en någon sprucken klang.

“We can do stupid too”. Det var orden kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker uttalade när han fick höra att Trump twittrade ut hotet om ståltullar. Han menade förstås att tullar och tariffer alltid kommer att speglas av andra handelspartners. Om än motvilligt. En negativ handelsspiral som eventuellt kan gynna en ekonomiskt starkare part i ett inledningsskede. Men inte i längden. Konsekvensen av America first.

När entreprenörerna träffas i Sofia den här gången så är det nya vittnesmål än vad det brukar vara. Världsordningen ändras. USA och Trump erbjuder inte längre långsiktig trovärdighet. Vem vill kroka arm med ett land som kan ändra förutsättningarna efter ett reportage på FOX News? Kina däremot anses numera som en lojalare och förutsägbarare handelspartner, speciellt i östeuropeiska länder där Kina investerar offensivt. Men ingen tror att Kinas handel är till nytta för båda parter. Svaga parter tvingas in ofördelaktiga avtal.  Misstänksamhet präglar samarbetet österut. China first.

USA stänger sina gränser, en tweet i taget. I EU mal kvarnarna långsammare och motvilligare, med allvarliga ansikten under gråvita lysrör. Men i samma riktning.  I Sofia tar en efter en av de europeiska delegaterna till orda och talar sig varma för ett starkare Europa, en ekonomisk stormakt, självförsörjande och stark. Och sluten. Globaliseringen ska minsann stoppas vid de europeiska gränserna. Vi är några få som protesterar. Men vi är färre än vad vi var för ett år sedan. Det känns allvarligare nu. Inga officiella beslut fattas på detta område men det är ändå tydligt: Europe first.

Sverige är en internationell ekonomi. Den vilar tungt på framgångsrik export och import. Frihandeln är en förutsättning för vår framgång. Men den växande protektionismen syns hos oss också. Den laddas starkt av den rädsla och snabbt förändrade politiska läge som har uppkommit i svallet av den ökade migrationen.  Det är svår konst att vara öppen nation på ett område och stängd på ett annat.  Samma emotionella och politiska strömningar är basen för både begränsad immigration och begränsad handel.

Två partier i Sveriges riksdag vill att vi ska lämna EU. Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Ironiskt nog kan vi tacka Storbritanniens omröstning om Brexit för att svenskarnas förtroende för EU har förstärks från vad som var innan en rätt låg nivå. Vi lärde oss förhoppningsvis av deras exempel och det har skapat en försiktighet och lågmäldhet om ett eventuellt EU-utträde från V och SD. Men strömningarna finns där, och förstärks förstås för att vi befinner oss i ett valår. Vi är inte långt borta från ett Sweden first.

Det är som sagt inte roligt att diskutera och förhandla inom och kring EU:s institutioner. Det är långsamt och frustrerande. Men ändå absolut nödvändigt. Jag kan leva med långrandiga pompösa italienare, arkaiska mötestekniker och gråvita lysrör vilken dag som helst om jag bara för en liten stund har motverkat de strömningar som riskerar svensk tillväxt och landets välstånd. Vi är ett internationellt land, med hög kunskap om andra språk och kulturer. Både stora och små företag från Sverige handlar framgångsrikt på en global marknad. Det är något att vara stolt över. Och att kämpa för. En tråkig byråkratisk paragraf i taget.

Artikel skriven av:

Patrik Nilsson

Patrik Nilsson- Chef för opinion och analys på Företagarna