Småföretagarbloggen
Kvinna framför dator gömmer ansiktet i händerna.
Politik

I vardagen kan regelkrångel komma både från höger och vänster

De flesta av oss kan ha svårt att se Jonas Sjöstedt (V), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) presentera ett samarbete med bland annat en gemensam investeringsplan för Sverige.

Om några veckor är det dags. Då startar Företagarnas valturné i Syd för att sedan under våren klättra sig upp genom vårt avlånga land. De lokala frågorna kommer att vara i centrum för diskussionen. Det som är nära företagarens vardag, och det som påverkar samma vardag, både positivt och negativt. Regelkrånglet blir här som allra tydligast, vilket bland annat Nyköping-företagaren Bo Erixon vittnar om. Ett nödvändigt, men okomplicerat, möte tog elva veckor för byggnadsnämnden att få till stånd. Det är nästan en fjärdedels år av väntan. Det är ett exempel på en orimlig regelbörda. Långa väntetider kan i värsta fall riskera företagens verksamheter, särskilt för mindre företag som i högre grad är beroende av att ärendehanteringar inte tar för lång tid.

På samma lokala nivå fungerar det politiska spelet på ett helt annat sätt än den nationella politiken. För de flesta av oss kan ha svårt att se Jonas Sjöstedt (V), Ulf Kristersson (M), Ebba Busch Thor (KD) och Jan Björklund (L) presentera ett samarbete med bland annat en gemensam investeringsplan för Sverige. Men det är ett färskt exempel på vad som nyligen hänt i Nordanstigs kommun i norra Hälsingland.  Där har just ledarna för Vänsterpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna enats om en gemensam budgetram från 2019 till 2024 – vilket innebär att de är överens om vad för investeringar som ska göras när, hur mycket pengar som ska investeras och vilka objekt som planen gäller. “Ideologin är inte så närvarande på kommunal nivå utan sakfrågorna är det som blir stort”, säger Per-Ola Wadin (L) till Hela Hälsingland. 

Läs mer om Företagarnas arbete med att minska regelbördan för landets småföretagare här.

Gör politikerna någon skillnad för Kalmar och Norrbotten?

Men den lokala och regionala politiken följer som sagt inte samma logik som den nationella. I Småföretagsbarometern 2017 ligger Kalmar län i topp på den sammanlagda konjunkturindikatorn (sysselsättning, orderingång och omsättning (nettotal). Rikssnittet 74 – medan Kalmar presenterar siffror på 119. “Vad gör man för något i Kalmar som är så bra?” frågas det när jag åker runt och presenterar Småföretagsbarometern. Styret i Kalmar läns landsting ser ut som på många andra ställen i landet – rödgrönt – och styret i Kalmar består av S+C+V.  Norrbottens län, som ligger i botten på samma konjunkturmätning, styrs av S+V+MP i landstingsnivå och Luleå leds av S+MP. Gör politikerna någon alls skillnad för konjunkturen i länet?

Ideologi har inget med saken att göra

För 15 år sedan granskade tidningen Kommunalarbetaren uppfattningen om att vänsterstyrda kommuner satsar mer på barn och gamla än borgerligt styrda – vilket var något som användes som propaganda i både den och andra valrörelser.  Sanningen var att partifärgen på kommunledningen inte spelar någon roll alls! Slutsatserna var flera: Alla partier är lika besjälade av tanken på att stötta barn och äldre. När lokala kommunala intressepartier går i koalition med de borgerliga ökar satsningarna. I kommunerna är det inte partitillhörighet som spelar roll utan närheten till invånarna. Ideologi har inget med saken att göra. Däremot är ekonomin avgörande.

Verkligheten kommer ikapp regelkrångel

Strax innan förra valet presenterades siffror från en enkät för företagare fick ranka anonymiserade partier utifrån deras politiska förslag rörande företagare. 795 företagare, framförallt inom it- och managementbranschen, svarade på enkäten, och resultatet blir tre borgerliga partier på medaljplats – i turordning Centerpartiet (C) Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) – följda av Vänsterpartiet (V). Sverigedemokraterna (SD) hamnar högre upp än både Socialdemokraterna (S) och, på sista plats, Miljöpartiet (MP).

Politiska förslag och ideologi är en sak. Sedan kommer ekonomin och sakfrågorna ikapp. Kanske verkligheten till och med? Är det i slutändan lika vanligt med regelkrånglande centerpartister som miljöpartister som gör stordåd och förenklar tillståndshantering och underlättar för företagare?