Småföretagarbloggen
Arbetsmarknad

Berättelsen om häcklöparna som driver Sverige framåt

Hurra, jag bloggar på Småföretagarbloggen! Jag får vara med och berätta berättelsen. Jag kommer att berätta min berättelse, men också den gemensamma om oss företagare som jag får vara med och sy ihop tillsammans med andra företagare som på olika sätt berättar om sig själva och sin vardag. Berättelsen om vilka vi är, vad vi gör och varför. Hur det är och hur det känns.

Vi företagare är unika på alla sätt och vis, med olika verksamheter och skostorlekar, men vi har också väldigt mycket gemensamt. Vi har olika drivkrafter, men alla drivs vi av något som betyder mycket för oss. Vi klättrar över hinder, men hindren liknar varandra och är många gånger samma. Våra dagar ser olika ut, men vi har alla känt de olika företagarkänslorna när vi vaknat på morgonen. Alla varianter på tro, hopp och kärlek. Ångest, förtvivlan och rädslan för att inte räcka till. Viljan att ta ledigt men inte kunna. Vara fri men ändå inte. Ibland tvivla, men ändå alltid veta att det är värt det. Vi strävar uppåt, framåt, längre. Som en häcklöpare maxar vi träningsrutinerna och vinnarskallen för att snabbt komma över nästa hinder. Och självmant flyttar vi mållinjen längre bort ifrån oss själva, gång på gång.

Vi möter alla olika människor i vår vardag, men har fått samma frågor och utrop. Hur vågar du? Kan du leva på det där? Är det inte svårt? Varför? Jag skulle aldrig! Och sen då? Är det så smart att… Du? Själv? Bara du? Eller ”Jag har en kompis som drev företag. Hen gick i konkurs…”. Beroende på hur långt vi sprungit på den oändliga häcklöpningsbanan kan vi märka hur frågorna tunnas ut. 

Färre frågor känns bra. De både retade och sporrade mig, men nu känns det lite ballt att aldrig längre få frågan om jag inte ska söka den där tjänsten ändå. Ett riktigt jobb, ni vet. De positiva utropen (Du! Själv! Bara du! Wow! Du kan leva på det där! Du vågar!) har kanske också tystnat, eller så hör jag dem otydligare nu, åtta år efter första F-skattsedeln och inne på sjätte året som företagare på heltid. Jag jobbar på och det är svårt att ta in utrop. Jag jobbar ju på – tillsammans med kollegorna. Det är inte bara jag, själv, bara jag längre. 

Jag jobbar på. Stolt över att ha lösningar på människors problem. Stolt över att skapa jobb. Stolt över att bygga en apparat, mitt företag, vars funktion är att jobba för mina mål och avsikter – att bidra till en positiv samhällsutveckling i så stor omfattning som möjligt. Jag driver ett bolag med i dagsläget sex anställda som jobbar med det som JAG vill göra, för det som JAG tror på. Jag skickar några utropstecken till mig själv: !!!!! Fett bra gjort! 

Och uppmanar mig själv och alla ni andra företagare att inte ignorera utropen som riktas till oss, oavsett om de kommer från andra eller inifrån oss själva. Vi borde alla hylla företagare mer! Det ska jag skriva ett jättelångt blogginlägg om någon dag.

En bra grej med att blogga är att jag inte måste berätta hela berättelsen idag. Men i bästa fall så undrar ni vem sjutton jag är och det bästa är att jag själv får formulera det själv. Då låter det så här:

Jag heter Elvira Hellsten, fyllde 30 år i söndags och driver Hellsten Kommunikation, en kommunikationsbyrå som jobbar med att göra skillnad. Vi jobbar allra främst med opinionsbildning, samhällskommunikation och kommunikation inom ideell sektor, men jobbar även inom näringslivet. Kan vi göra skillnad tillsammans så är jag på – och vilken företagare kan inte göra det? 

Jag drivs av att göra skillnad (tjatigt, klyschigt, sant) och vill påverka samhället i rätt riktning på det sätt jag kan – genom att kommunicera och hjälpa andra att nå ut, nå in. Från början är jag grafisk formgivare men efter ett gäng år inom branschen, vidare studier och en personalstyrka som är bättre än mig på att rita jobbar jag nu allra främst som kommunikationsstrateg, problemlösare och med allmänna VD-sysslor. Kvittoredovisning… Skriver mycket. Har ett brutalt ögonmått. Skostorlek 34. Född och uppvuxen i Boden, pendlar nu mellan Bromma och Grythyttan och hämtar allra bäst andan i skogen. Jag är styrelsesuppleant i Företagarna i Stockholms stad och jobbar för att vi företagare ska höras ännu högre – berätta våra berättelser och bli lyssnade på.

Wow, du läser min blogg. Tack! Hoppas att vi hörs snart igen.